1 (kopia)

Boktjuven på KB

DEN 28 OKTOBER 2003 kunde vara en helt vanlig onsdag på Kungliga Biblioteket, KB, i Stockholm. Underkylt regn, det strilar över lindarna i Humlegården. Det fikas i restaurang Sumlen och det studeras i läsesalarna. Nere i de underjordiska magasinen pilar så kallade framtagare på jakt efter specialbeställda skrifter. Klockan elva minuter över fyra landar ett mejl i en kvinnlig bibliotekaries e-postlåda. Det är en förfrågan om en bok från 1857. Ett bildverk om Mississippifloden av konstnären Henry Lewis. Men boken finns inte på sin plats, i raritetskammaren. Chefen för låneavdelningen, Gudrun Oettinger, upptäcker att registerkort saknas, och registren tycks manipulerade för att dölja att boken är borta. En koll på antikvariatsajter visar att den är värd 75 000 dollar. Nu får rutinärendet en obehaglig vändning. Det är uppenbart att allt inte står rätt till. En anställd kan ligga bakom. Men vem?

KB ÄR INGEN VANLIG arbetsplats. De flesta som hamnar här stannar på sina jobb resten av livet. Det är inte lönen som lockar – utan traditionen. Här förvaltas arvet från de gamla riksbibliotekarierna. Från Johannes Bureus och Gustaf Klemming. Avbildade i marmor och olja blickar de ned på sentida efterföljare. Men det finns en tjuv på biblioteket. Ingen anar att det är Anders B, 48 år. Chef för handskriftsavdelningen sedan 1995. Fil dr i idéhistoria. Jur kand med tingsmeritering. Engagerad i säkerhetsarbetet. Expert på 1700-talslitteratur, med uppdrag av Svenska Akademien. Efter förmiddagskaffet brukar han gå ut på baksidan av KB. Ur Armanikavajens innerficka tar han fram rökdon. En Cohiba från Kuba, köpt på Frans Svenssons tobaksbutik vid Stureplan. Han puffar på cigarren.

HANDSKRIFTSAVDELNINGEN är bibliotekets hjärta. Det är också Anders B:s värld. En värld av bildning och raffinemang. Från chefsrummet, inrett i 1700- talsstil, ansvarar avdelningschefen för fyra hyllkilometer unika bokverk. Papyrus från det gamla Egypten. Strindbergs originalmanuskript. Djävulsbibeln. Det administrativa tråkar ut honom. Så den dagliga ruljansen sköts av två lojala kvinnliga bibliotekarier, medan Anders B skriver essäer, forskar och umgås med den akademiska eliten.
– Jag ser framför mig hur han stryker med fingrarna längs ett skinnband, prytt av ett monogram i guld. Han sänker rösten… blir nästan öm, när han berättar ingående om hur boken är utformad, minns biblioteksassistent Tor von Geijer.
– Anders B var ingen simpel tjänsteman. Han var en kännare.

Kanske vet ingen egentligen vem Anders B är? Kollegorna tror att han lever ett borgerligt familjeliv i Uppsala. I själva verket har han separerat från hustrun och bor sedan flera år i en tvåa på Surbrunnsgatan i Stockholm. Det vet bara en inre krets gentlemen. Biblioteksrådet Folke Sandgren, kartexperten Göran Bäärnhielm, tidskriftschefen och serietecknaren Lars Olsson. De ses ofta för en whisky på B:s rum efter arbetstid. Kvällarna fortsätter under kristallkronorna i gamla hotell Rydbergs matsal på Blasieholmstorg. Där huserar det exklusiva sällskapet Idun, som de lärda herrarna tillhör.

Anders B vilseleder gärna omgivningen. Som när han missar flyget till en konferens i Oslo. I stället för att återvända och medge misstaget vandrar han omkring på måfå i Gamla stan. Senare försäkrar han att mötet i Norge var givande. Stundtals är det som om han ger ledtrådar och antydningar. Som när han i ett brev beskriver en stöld på KB och infogar skadeglatt att säkerhetschefen är en idiot. Eller när han 2001 intervjuas i P1 om vilka hemligheter som finns i KB:s magasin. Vad vore mest spännande att hitta?
– Drömfyndet… inleder Anders B. Rösten utstrålar en road självsäkerhet. – …det är ett fynd som förändrar en etablerad bild av en människa, som fullständigt vänder på kakan. Han skulle kunna tala om sig själv. För han lämnar spår efter sina stölder. Ett tomrum där en bok funnits, en pappersrest efter ett slarvigt uttryckt registerkort. Man kan tycka att misstagen är obetydliga. Löjligt små. Men en kvinnlig bibliotekarie börjar diskret följa spåren. De leder mot KB-chefens hemlighet, alter egot Karl Fields.

FREDAGEN 19 MARS 2004 går Anders B ut genom KB:s entré med en portfölj under armen. I den finns en bok från tidigt 1500-tal. En skildring av portugisen Magellans världsomsegling – nedtecknad på latin av Maximilianus Transylvanus. Han hukar i snålblåsten. Rättar till den paisleymönstrade slipsen i thaisiden. Skyndar vidare mot mercan. På väg till flygplatsen plockar han upp älskarinnan Fanny. Paret kör till Skavsta, Nyköping, och flyger till Hamburg i Tyskland. Den respekterade bibliotekarien förvandlas till mister Karl Fields. Playboy och internationell bokhandlare. Han har varit i Hamburg många gånger – i samma ärende. Ett diskret möte med Christoph Calaminus, expert och inköpare på antikfirman Ketterer Kunst.

Som vanligt ställs inga besvärande frågor om böckernas ursprung. Betalningen är kontant, tjocka sedelbuntar med euro. Väl hemma växlar handskriftschefen pengarna på Forex på Kungsgatan och Stureplan. Presenter till älskarinnan. Designkläder. Signerade vinglas med karaff. Örhängen i guld. Middagar på Sopranos och Carlssons. Boken om Magellans världsomsegling säljs på antikfirmans vårauktion. En privatsamlare vinner budgivningen med rekordbeloppet 94 300 euro, nästan en miljon kronor. Auktionshuset skryter om försäljningen på sin hemsida. Resan blir hans mest lönsamma någonsin.

ESKILSTUNA 2 AUGUSTI 1968. Anders fyller tolv år. Han har gått ut femman i Norra skolan i Eskilstuna. Med högsta betyg i svenska, engelska och kristendomskunskap. I födelsedagspresent får han praktverket Svenska slott och herresäten. Anders läser om adelsmän och kungligheter. Om Drottningholm och Skokloster. En värld långt från trerummaren på Knut Hellbergsgatan där han bor med sin ensamstående mamma Karin, skrivbiträde på socialkontoret. Snart börjar en ny termin på Norra skolan.

– Han ville lära sig allting, berättar läraren Tor Hallvar.

Bildningsresan fortsätter på S:t Eskils gymnasium, samhällsvetenskaplig linje med humanistisk inriktning. Extralektioner i latin och italienska. ”Han var intellektuell och inspirerade mig att tänka i helt nya banor. Vi talade om allt: relationer, världspolitik och framtidsdrömmar”, minns en vän i Moderat skolungdom. Andra ser honom som en särling, en prydlig bokmal med avsmak för popmusik och idrott. Sommaren 1973 reser Anders och vännen Lars ut i Europa. De är 16 år och ska se världen: Paris, London och Madrid. Men det är ingen vanlig tågluff. De bor på hotell, aldrig vandrarhem, och de reser i första klass. Det kostar en del. En spottstyver för direktörssonen Lars men kännbart för Anders, vars mamma är tjänstledig för att ta lärarexamen. Hon gör allt för sonen. Kompenserar för den mångsysslande pappan i Stockholm – servitör, köpman, försäljare – som bara har sporadisk kontakt med sonen.

PÅ ESKILSTUNAS BIBLIOTEK är Anders känd för sina avancerade läsvanor. Historia. Filosofi. Och klassiker. Kanske är det här han börjar fundera på sitt efternamn, ett son-namn som han delar med många andra. Efter gymnasiet byter han till ett namn med en klang av fina vanor.
– Namnbytet var ingen slump. Anders kom från en primitiv bakgrund, men ville påskina att han var väluppfostrad och av fin familj. Han ville vara någonting han inte var. Och det hade han en väldig sorg för, säger Tomas Lidman, riksarkivarie, alltså högste chef på KB 1995 till 2003.
– Han ville upp, han ville klättra socialt. Efter studenten och militärtjänstgöringen flyttar Anders B till Uppsala. Intensiva studier följer. Han doktorerar i idéhistoria med en avhandling om 1700-talets censurlagar. Han tar jurist-, biblioteks- och fastighetsmäklarexamen. Samt gifter sig med en student.

HUR DET BÖRJAR? Det är svårt att säga. Tillgängliga dokument och vittnesmål ger ingen vägledning. Enbart Anders B hade kunnat berätta var impulsen till den första stölden kom från. Däremot går det att fastställa en ungefärlig tidpunkt. Troligen stjäl Anders B redan 1986 under praktiken på Carolina Rediviva i Uppsala. Alldeles säkert gör han det året därpå, då han får ett halvårsvikariat på Karolinska institutets bibliotek. Det är specialiserat på äldre medicinsk och vetenskaplig litteratur. Hans arbete är att presentera samlingarna i en rad essäer.
– För sin ålder var han ovanligt beläst. Det gick att föra kvalificerade resonemang i bok- och bibliotekshistoria med honom, minns tidigare överbibliotekarien Åke Lilliestam, i dag 82 år. – Han hade mitt fulla förtroende, ett förtroende han svek.

Anders B botaniserar fritt i hyllorna, där verk från 1500-talet står bredvid utgången kurslitteratur. Om han vill ta hem en bok för att studera den i lugn och ro är det inget konstigt. Vem märker om han inte lämnar tillbaka den? När han sedan avlägsnar bokens katalogposter är det som om boken aldrig existerat. Han väljer med omsorg. Böcker vars värde enbart är känt i en liten krets bibliofiler. Det går att förstå frestelsen. Risken är försumbar, vinsten stor. Samtidigt är det obegripligt. Anders B förskingrar det kulturarv han ägnar sitt liv åt att värna. Därmed sviker han inte bara sin arbetsgivare utan också sig själv. Bakom ryggen på sin välgörare Åke Lilliestam stjäl Anders B ett tjugotal böcker. Samma år säljer han flera verk i Hamburg. Han kallar sig Karl Fields och uppger en falsk adress i Köpenhamn. Uppgifterna kontrolleras inte.

UNDER 80-TALETS sista år blir Anders B huvudperson i en fejd som skakar den akademiska världen. Han söker en tjänst som professor i bokhistoria i Lund – och blir rasande när han inte får den. Jäv och inkompetens präglar tillsättningen, menar Anders B, som förgäves överklagar hela vägen till regeringen. Desillusionerad planerar han en juridisk karriär. Han sitter ting i Norrköping, men längtar till bokvärlden. ”Jag tänkte lägga allt vad skriverier heter bakom mig. Snart fann jag mig dock sitta på Riksarkivet på komplediga dagar. Jag pysslar mellan blöjbyten med en uppsats – om svensk bokexport på 1700-talet”, skriver han till Åke Lilliestam. Anders B söker flera bibliotekstjänster. 1995 blir han handskriftschef på KB. En revansch för den missade professuren. Men också ett steg närmare avgrunden.

I MAJ 2004 hålls ett hemligt möte på KB. Det har gått sex månader sedan boken om Mississippifloden rapporterades saknad. Biblioteksrådet Barbro Thomas leder spaningsgruppen som ska gå till botten med misstankarna om en insider.
– Vi spekulerade inte i vem det kunde vara, berättar hon. I gruppen ingår också låneavdelningens Gudrun Oettinger. Samt bibliotekarien Eva Svensson, handplockad för sin extraordinära noggrannhet. Eva Svenssons uppgift: att finkamma kataloger och magasin efter försvunna böcker och registerfiffel. Men det gäller att agera i tysthet. Tjuven får inte ana något. Dessutom handlar det om bibliotekets anseende. Att böcker stjäls är pinsamt – en intern tjuv vore en skandal.
– Vi var så diskreta som man möjligen kan vara, säger Barbro Thomas.

Nu börjar jakten. Ingen i spaningsgruppen vet att mannen de jagar är Anders B. Men han anar vad som är på gång. Kanske pratar någon bredvid mun? Eller så drar han egna slutsatser – tjuvjägaren Svensson sitter nämligen på hans avdelning. Han får panik. Hela hans värld står på spel. Jobbet som handskriftschef. Umgänget i herrklubben Idun. Kontakterna med Svenska Akademien och den internationella bibliotekseliten. KB-chefen berättar för älskarinnan Fanny att han stulit på arbetsplatsen:
– Om det kommer ut vet jag inte vad jag tar mig till.

– Det kommer att gå bra, tröstar hon, enligt förundersökningen. Du har så mycket bra i ditt liv. Tänk på dina barn.

Utredningen tär också på tjuvjägaren Eva Svensson. Arbetet är ”ångestfyllt och omöjligt”, skriver hon i en tidigare hemligstämplad rapport. ”Försvinnanden är ofta svåra att tidsbestämma. Det går ofta inte att avgöra om de skett under en lång tidsrymd eller nyligen, om de begåtts av en person eller om flera personer vid olika tidpunkter varit inblandade.” Tanken på att hon följer i en okänd gärningsmans fotspår lämnar ingen ro. I varje moment ligger hon steget efter, skriver hon. Uppdragets diskreta natur gör inte saken lättare: ”Kravet på att arbeta i hemlighet utan möjlighet att göra det i avskildhet och förhöra mig med KB-medarbetare utan att avslöja för någon varför var oerhört betungande.” Eva Svensson anar att hon är iakttagen, föreställer sig hur någon söker igenom hennes skrivbord. ”De oroande tankarna på den öppna platsens utsatthet” får henne att göra en blixtvisit på KB mitt i semestern för att låsa in sina anteckningar. Oron är befogad.

I ALMANACKAN skriver Anders B: ”Eva Svenssons pärm. Komplicera.” Han förfalskar registerkort, röjer undan bevis. En junidag går han ned till de underjordiska magasinen med en papperskniv i fickan. Han skär sönder en bok om hinduiska begravningar, så att den passar i mapp 116. Där fanns tidigare ett bildverk från 1844 med illustrationer av Mayaruiner i Mexiko. En bok Anders B sålt i maj 2003 för 29 000 euro. På väg upp igen möter han en medarbetare. Hon undrar vad han gör i magasin ett – handskrifterna finns ju i magasin två! Och varför bär han på en storformatsmapp? Anders B får inte ur sig ett ljud. Enligt förhörsprotokollen tänker han: ”På bar gärning. Jag är tagen på bar gärning.” Men kollegan drar inga slutsatser. Anders B är en man höjd över alla misstankar. Efter en kort tystnad räddar hon den pinsamma situationen:
– Ska du ha det där med dig till S:t Petersburg?

Den 29 juni ska han resa på Libers 33:e konferens i Ryssland.

Det blir höst. Kollegor lägger märke till att handskriftschefen förändras. Han dricker. Surfar på dejtingsajter. Kommer och går på underliga tider. Likt nornorna i fornnordisk tro spinner de tre damerna i spaningsgruppen långsamt men obönhörligt en allt tätare väv kring Anders B. Kanske känner han det oundvikliga närma sig?

STOCKHOLM, TISDAGEN 2 november 2004. Eva Svensson sitter vid sitt skrivbord. Plötsligt glider Anders B upp bakom henne.
– Jag vill ha ett enskilt samtal med dig, säger han.
– I magasinet, där stör ingen.
Eva Svensson tänker: ”Har jag gjort något fel? Finns det klagomål på mitt arbete eller på mig som person?” Väl nere i magasinet märker hon att Anders B är nervös. Han har tårar i ögonen, en whiskyplunta i handen.
– Vill du ha?
– Nej tack, jag dricker inte alkohol. Men Anders B tar en klunk. Eva Svensson tänker: ”Det är som om han repeterat scenen i förväg.” Han pratar, men vad är det egentligen han säger? Och så, med ens, hör hon Anders B nämna den försvunna boken om Mississippifloden.
– Jag har tagit den och flera andra verk. Eva Svenssons synfält krymper, berättar hon senare i polisförhör.
– Jag har stulit från KB i åratal, erkänner Anders B. Han berättar att han spionerat på henne och skryter med hur ”fiffig” han varit när han sopat igen spåren efter stölderna. Men han hade inte räknat med Eva Svenssons noggrannhet.
– Förr eller senare åker jag fast, det har jag insett, säger han och infogar:
– Vilka verk är det egentligen som saknas?

Då får Eva Svensson en föraning: ”Försöker han lirka ur mig vilka försvunna verk jag känner till? För att sedan erkänna att han tagit just dem – och inga andra?” Anders B, igen. Nu vädjar han:
– Säg inget till ledningen, så lovar jag att inte stjäla fler böcker! Och om du nu absolut måste berätta, vill jag bli förvarnad i god tid. Han hotar att ta sitt liv om han avslöjas. KB-chefen bjuder Eva Svensson på middag den kvällen. De lämnar KB tillsammans och hamnar på en pizzeria på Östermalm. Nu nämner de inte stöldernamer, utan talar om livet – om sin respektive bakgrund. Anders B insisterar på att stå för notan. Sedan försvinner han i kvällsmörkret.

PÅ ONSDAGEN HÄNDER ingenting anmärkningsvärt. Eva Svensson dröjer med att informera ledningen. Anders B deltar i avtackningen av en kollega som går i pension, förstebibliotekarien Lars Olsson. På kvällen är det middag hos Folke Sandgren, pensionerad KB-veteran och grå eminens.
– Det märkvärdiga är att Anders var helt som vanligt. Han var i högform och vi hade kolossalt trevligt, som sig bör på en sådan tillställning, säger Folke Sandgren.
– I efterhand inser jag att han måste ha känt marken brinna under fötterna. Dagen därpå går Anders B inte till KB. I stället åker han till sin mamma i Eskilstuna. Han besöker också Anna – en bekant. I polisutredningen berättar hon att de lärde känna varandra tre år tidigare, på Stadt i Eskilstuna. De reste till Paris och Anna tröstade Anders, som var förtvivlad över separationen från hustrun. Men nu har de inte hörts på ett år.
– Så plötsligt knackar det på mitt fönster! Där står Anders B. På en byggnadsställning rest på grund av en fasadrenovering.
– Anders säger att han ska bli häktad – sedan försvinner han snabbt därifrån, vittnar hon för poliserna. I samband med besöket ställer Anders B en boklåda i Annas garage. Lådan rymmer förstaupplagor av Carl von Linné, lärjungen Peter Forsskål, samt Sveriges finaste fjärilsbok, Carl Clercks Icones från 1759. Böckerna är värda miljoner – och nu utom räckhåll för husrannsakningar.

Men Anna vill inte bli indragen i olagligheter. Hon överväger att elda upp böckerna och hålla tyst om saken. Samtidigt, på KB, har tjuvjägaren Eva Svensson fattat ett beslut. Det är torsdag, dagen före Allhelgonaafton och ovanligt lugnt på biblioteket. Vid kafferasten klockan tre berättar Eva Svensson vad hon vet för spaningsledaren Barbro Thomas. Riksbibliotekarie Gunnar Sahlin informeras. Tidigare insiderstölder på KB har tystats ned, enligt en källa. Så icke denna gång, polisanmälan görs genast.
–Det var aldrig tal om att tysta ner affären, betonar Barbro Thomas.

På fredagen piper det till i Folke Sandgrens mobil. ”Vad som än händer ska du veta att jag är din vän”, lyder textmeddelandet som saknar avsändare.
– Först förstod jag över huvud taget ingenting. Men så skickar vi ett par sms fram och tillbaka. Så småningom anade jag att det var Anders i andra änden, berättar Folke Sandgren. ”Nu går jag in på Bergsgatan 58”, lyder det sista meddelandet.
– Eftersom jag vet att polishuset ligger där anade jag att något förfärligt hade hänt, säger han.

Klockan tjugo i fem på häktas Anders B. Han erkänner direkt. Men berättar inte allt, ska det visa sig. Mediebevakningen blir omfattande. Många kollegor är rasande och förtvivlade. Andra betonar att man inte får glömma handskriftschefens goda sidor. Åter andra misstänker att han utsatts för utpressning, men inga fakta styrker den hypotesen. Anders B säger i polisförhör att han inte kan förstå kollegornas känsliga relation till böcker.
– Böcker är handelsvara och byter ofta ägare. Vännen Folke Sandgren är fortfarande djupt skakad.
– Jag har aldrig i mitt liv blivit utsatt för ett sådant svek som detta. Och jag har fortfarande svårt att förlåta honom, säger Folke Sandgren och låter oändligt trött. Han är tyst en stund innan han tar till orda igen:
– Samtidigt tyckte jag om Anders. Han var en god vän. Och det var en angenäm vänskap.

FÖRSTA NATTEN I HÄKTET skriver Anders B en lista med titlar på 16 stulna böcker. Tillsammans med utredarna surfar han på auktionshusets hemsida och prickar av stulna verk. Anders B säger att han tjänat uppemot nio miljoner på stölderna. Men polisen hittar inga större summor på hans konton. Vart tog pengarna vägen? De bekostade ”ett vidlyftigt leverne”, enligt Anders B. Mer vägrar han säga. Han erkänner inte heller stölder på andra bibliotek än KB, utan kommer med osannolika bortförklaringar. Däremot pekar han ut köparen i Hamburg, Christoph Calaminus på Ketterer Kunst.

En av utredarna reagerar på pseudonymen Karl Fields.
– Är det en anspelning på poeten Erik Axel Karlfeldt? Du är ju med i Karlfeldtsamfundets styrelse, säger kriminalaren.

Ett blekt leende passerar bibliotekschefens läppar.
– Fan, du är inte så dum som du ser ut, säger han.
Samme kriminalinspektör försöker ringa in KB-chefens personlighet: ”Bestämd, intelligent, stökig, briljant”, skriver utredaren med kulspets i ett kollegieblock. Han fortsätter: ”Dyra vanor. Sarkastisk. Övermänniska.” Efter hand uppdagas att KB-chefen sålt 103 böcker till firman i Hamburg. Bland dem 58 från KB, 15 från Carolina Rediviva och åtta från Karolinska institutets bibliotek. Han har även stulit från Stockholms universitetsbibliotek. Mörkertalet kan vara stort. Anders B misstänks också för stölder på Nobelbiblioteket och Skokloster. Han är Sveriges genom tidernas största boktjuv.

FREDAGEN 3 DECEMBER sätts Anders B på fri fot i väntan på rättegång. Sedan börjar drickandet. En granne iakttar honom och en okänd kvinna i trappgången klockan 18. Anders B är berusad och talar högljutt i mobilen.
– Nu sjunger jag fångarnas serenad, ropar KB-chefen.
På lördag tar Anders B tåget till Eskilstuna. Han hyr ett rum på Stadt, berättar väninnan Anna i förhör. Han gråter och talar om döden, Anna tröstar. Först vid midnatt går hon hem. Nästa förmiddag återvänder hon, märker att en annan kvinna sovit hos Anders B.
– Han är kvinnotokig, säger hon till polisen. Men Anna hinner inte elda upp böckerna KB-chefen gömt i hennes garage. I sista sekund upptäcks hon av hyresvärden Bo. Han råkar vara en passionerad samlare av gamla aktiebrev och inser böckernas värde. Han ringer polisen. Så småningom hittar verken hem till hyllorna på KB, Karolinska institutet och Carolina Rediviva. Efter helgen reser Anders B till Stockholm. Kaotiska dygn följer. Han jagas av kvällstidningsreportrar. Dricker. Vandrar planlöst omkring i Vasastan. Sms:ar Anna att han tänker ta sitt liv. Låt bli, vädjar hon. ”Det här är mitt eget beslut. Gör ingenting, utan låt mig få gå”, replikerar han enligt telefonavlyssningen. Anders B sista sms: ”Allt OK här. Hör snart av mig. Kram.”

TIDIGT PÅ MORGONEN 8 december, 2004, befinner sig Anders B i tvårummaren på Surbrunnsgatan. Han skär upp handlederna, kapar slangen mellan spis och gasledning, lägger sig på köksgolvet. Medan livet rinner ur honom, fylls rummet med osynlig gas. Klockan halv fem sprakar det till. Gnistan kommer från kylskåpets termostat. Sprängkraften motsvarar två kilo trotyl. Väggarna viker sig för tryckvågen – tegelstenar regnar över gatan. Bibliotekschefen begravs under ett berg av bråte. Det dröjer dagar innan kriminaltekniker gräver fram kroppen.

I rasmassorna hittas också fragment av Anders B sista anteckningar. En lista med plus och minus. Plus: vad som gör livet värt att leva. Minus: vad som gör det omöjligt. Ett bokslut över ett liv om man så vill. Exakt vad han skrev har inte gått att ta reda på. Anders B, alias Karl Fields, tar sina hemligheter med sig i döden. På Anders B:s begravning i januari 2005 läser prästen, utan vetskap om bibliotekschefens pseudonym, en dikt av Erik Axel Karlfeldt. Snabbt jagar stormen våra år Som skyar över hav. Knappt tändes, år, din blida vår, Så bleknar glansen av. Din sommarblomstring är sin kos, Hav tack för vad du gav, Om ock du endast gav en ros Att lägga på en grav.

 

Reportage. Publicerat i Tidningen Vi hösten 2008.

 

6 reaktion på “Boktjuven på KB”

  1. Intressant läsning, minns lite kort om vad som hände bara och man hörde lite om att de var stulna böcker inblandade. Men detta klargjorde lite mer. Skall se om jag hittar SVT’s dramat som Sten nämner också.

  2. Skakande läsning! Inte minst med hänsyn till att Folke Sandgren och jag – tre år äldre – växte upp i samma hus i Eskilstuna – och att huvudpersonen (långt senare) gick i samma skola som jag.
    I går visade TV 1 första avsnittet av sitt drama, som tycks ligga ganska långt från verkligheten. Men det är ju en författares frihet att skapa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.